- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
359

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Bajkal och Angara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

heller var det tillräckligt kallt, för att de skulle kunna
frysa i hop.

Flotten ankom till den lilla hamnen och lade till der.

Den gamle skepparen hade beslutat att göra en rast
här på en timme för att verkställa några oundgängliga
reparationer. De i sär gångna trädstammarne hotade
att skiljas åt, och man måste förena dem ännu fastare,
så att de skulle kunna motstå Angaras ström, hvilken
var mycket stark.

Under den vackra årstiden är hamnen Livenitschnaja
en på- och afstigningsstation för de resande å
Bajkal-sjön, antingen de begifva sig till Kiakhta, den sista
staden på rysk-kinesiska gränsen, eller de återkomma
derifrån. Den är således mycket besökt af ångbåtarne och
alla de små kustfararne på sjön.

Men i detta ögonblick var Livenitschnaja öfvergifvet.
Dess invånare hade icke velat qvarstanna och blottställa
sig för tartarerna, hvilka nu genomströfvade Angaras
båda stränder. De hade till Irkutsk skickat hela sin
lilla flotta af båtar och farkoster, som vanligtvis
öfvervintrar i deras hamn, och sedan de bortfört allt, hvad de
kunde medtaga, hade de flytt undan till östra Sibiriens
hufvudstad.

Den gamle skepparen stannade alltså icke för att i
hamnen Livenitschnaja hopsamla nya flyktingar, och dock
rusade i samma ögonblick flotten lade till två män ut
ur ett öfvergifvet hus och sprungo af alla krafter ned
till stranden.

Den på aktern af flotten sittande Nadia kastade
förströdda blickar omkring sig.

Ett anskri var nära att undslippa henne. Hon
fattade Mikael Strogoffs hand, hvarvid denne lyfte upp
hufvudet.

— Hvad är det, Nadia? — frågade han.

— Våra två reskamrater, Mikael!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free