Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Mellan två stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blef emellertid nödvändigt att manövrera flotten
med ännu större försigtighet bland de sig hopande
isstyckena.
Den gamle skepparen reste sig och mujikerna fattade
åter sina båtshakar. Alla fingo arbeta strängt, och det
blef allt svårare, ty isstyckena hopade sig mer och mer
i floden.
Mikael Strogoff hade trefvat sig fram till fören af
flotten.
Alcide Jolivet hade följt efter honom.
Båda lyssnade till hvad den gamle båtskepparen
och hans män sade.
— Håll ett vaksamt öga åt höger!
— Se der törna isstyckena i hop till venster!
— Bär af! Bär af med din båtshake!
— Inom en timme sitta vi fast!
— Om Gud så vill! — sade den gamle båtskepparen.
— Mot Hans vilja förmå vi intet.
— Ni hör, — sade Alcide Jolivet.
— Ja, — svarade Mikael Strogoff, — men Gud är
med oss!
Emellertid förvärrades situationen allt mera.
Om flotten blefve fastsittande i isen, skulle
flyktingarna icke blott icke komma fram till Irkutsk, utan de
skulle äfven blifva tvungna att öfvergifva den samma,
hvilken, krossad af isstyckena, snart skulle svika dem.
Då skulle vidjorna brista, de våldsamt skilda
furustammarna pressas ned under isskorpan, och de olycklige icke
hafva någon annan tillflykt än sjelfva isstyckena. Vid
dagens inbrott skulle de blifva upptäckta af tartarerna
och utan förskoning nedhuggna af dem!
Mikael Strogoff återvände till aktern, der Nadia
väntade honom. Han närmade sig den unga flickan,
fattade hennes hand och stälde till henne den
oföränderliga frågan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
