Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Mellan två stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Är du färdig, Nadia?
Hvartill hon såsom vanligt svarade:
— Jag är färdig!
Flotten dref ännu några verst nedåt floden bland
isstyckena. Om Angara blef smalare, skulle isen stänga
vägen för flotten, och följaktligen skulle denna icke
komma längre. Redan hade dess fart saktats betydligt.
I hvarje ögonblick inträffade sammanstötningar eller måste
man göra en krok, hvilket allt medförde oroande uppehåll.
Slutligen återstod ej mer än några timmar af natten.
Om flyktingarna icke uppnådde Irkutsk före kl. 5 på
morgonen, hade de intet hopp om att någonsin komma dit.
Men klockan half 2 törnade flotten, trots alla
ansträngningar, mot en tjock ismassa och nu stod den
alldeles stilla. De uppifrån floden kommande isstyckena
rände upp på flotten, pressade den mot det hindrande
isfältet, i följd hvaraf den låg orörlig, som om den
strandat på ett ref.
Här var Angara smalare, blott hälften så bred
som vanligt. Nu hopade sig ismassorna, hvilka frusit
ihop dels genom det ansenliga trycket, dels genom
kölden, hvars intensitet fördubblats. Fem hundra steg nedåt
floden vidgades Angaras brädd åter, och de isstycken,
hvilka småningom skilde sig från nedre sidan af detta
isfält, fortsatte att drifva ned mot Irkutsk. Det är alltså
sannolikt, att isen icke skulle hopat sig i så stor
myckenhet, om flodbädden icke förminskats, och att flotten
fortfarande kunnat drifva utför floden. Men missödet var
ohjelpligt, och flyktingarna måste uppgifva allt hopp om
att nå sitt mål.
Om de haft till sitt förfogande de verktyg, som
hvalfiskfångarna vanligtvis använda för att öppna kanaler åt
sig genom isfälten, om de kunnat genomtränga detta fält
ända till den punkt, der floden vidgar sig, kanske skulle
tid då icke hafva fattats dem.
Men de hade icke en såg, icke en hacka, ingenting,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
