Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ceremoni, hvilken egde rum några dagar efter de ryska
truppernas intåg.
Mikael Strogoff hade uppsökt Nadia och i hennes
faders närvaro sagt till henne:
— Nadia, ännu min syster, saknade du, då du
lemnade Riga för att bege dig till Irkutsk, någon annan än
din mor?
— Nej, — svarade Nadia, — ingen annan.
— Alltså har intet af ditt hjerta stannat qvar der
borta?
— Nej, broder.
— Då, Nadia, — sade Mikael Strogoff, — tror jag
inte, att Gud, sedan han fört oss till sammans, sedan
han låtit oss till hopa genomgå så hårda pröfningar, velat
förena oss annorlunda än för alltid.
— Ack! — sade Nadia, sjunkande i Mikael
Strogoffs armar.
Derpå vändande sig till Vassili Fedor, sade hon
rodnande:
— Min far!
— Nadia, — svarade Vassili Fedor, — det skall
blifva mig en glädje att kalla er båda två mina barn!
Vigselceremonien försiggick i Irkutsks katedral. Den
var mycket enkel men mycket vacker genom
sammanströmmandet af hela den militära och civila befolkningen,
som ville visa sin djupa tacksamhet mot det unga paret,
hvars odyssé redan blifvit en legend.
Naturligtvis bevistade Alcide Jolivet och Harry
Blount detta bröllop, som de ville skildra för sina läsare.
— Väcker inte detta hos er lust att göra som de?
— frågade Alcide Jolivet sin kollega.
— Bah! — sade Harry Blount. — Om jag som ni
hade en kusin!
— Min kusin är numera inte att tillgå i den vägen!
— svarade Alcide Jolivet skrattande.
— Så mycket bättre, — tillade Harry Blount, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
