Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty man talar om förvecklingar, som uppstått mellan
London och Peking. — Har ni inte lust att fara och se, hvad
som försiggår der borta?
— Ja, för tusan, min käre Blount, — utbrast
Alcide Jolivet, — jag tänkte just föreslå er det samma!
Och så kom det sig, att de båda oskiljaktige reste
till Kina!
Några dagar efter bröllopet begåfvo sig Mikael och
Nadia Fedor, åtföljda af Vassili Fedor, på återvägen till
Europa. Denna väg, som för dem varit en smärtans väg,
hade nu blifvit en lyckans. De reste med ytterlig
hastighet i en af dessa slädar, hvilka såsom iltåg brusa
fram öfver de snöbetäckta sibiriska stepperna.
Då de ankommo till Dinkas stränder, midt för
Birskoje, stannade de der en dag.
Mikael Strogoff uppsökte det ställe der han begraft
den stackars Nikolas. Han reste ett kors der, och Nadia
bad en sista gång på den ödmjuke och hjeltemodige väns
graf, som ingendera af dem någonsin kunde glömma.
I Omsk väntade den gamla Marfa dem i Strogoffska
familjens lilla hus.
Lidelsefullt slöt hon i sina armar den, som hon
redan hundra gånger kallat sin dotter.
Nu egde den modiga sibiriskan rättighet att
igenkänna sin son och säga sig vara stolt öfver honom.
Efter att hafva tillbragt några dagar i Omsk
återvände Mikael och Nadia Strogoff till Europa, och då
Vassili Fedor bosatt sig i S:t Petersburg, skildes hvarken
hans son eller hans dotter från honom oftare, än då de
reste för att helsa på sin gamla moder.
Den unge kuriren mottogs på det vänligaste af
tsaren, hvilken särskildt fäste honom vid sin person och
belönade honom med S:t Georgs-orden.
Sedermera fick Mikael Strogoff en hög befattning.
Men det är icke historien om hans framgångar utan
historien om hans pröfningar, som har förtjenat att berättas.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
