Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnoansvar och kvinnorösträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig uppleva motsatsen. Ty ända sedan de tider, då de
besegrades kvinnor blevo stridsbyte, har kvinnan som
sådan aldrig blivit mindre aktad. Miljoner kvinnor ha
blivit dödade eller skändade, jagade ur sina hem och
sitt land, blivit sjuklingar eller vansinniga för livet.
Kvinnans av mannen förkunnade »helgd» som släktets
moder har endast giltighet i fråga om det egna landets
kvinnor. Och vad dem angår räknas icke de tårar, som
dessa kvinnor fällt över fäder, män, söner, bröder, vilka
blivit krigets offer: att gråta är ju kvinnokall. Men
dessa erfarenheter börja väcka kvinnorna till medvetande
om att de voro grundligt bedragna av allt fagert tal om
moderskapets helgd. Detta tal blir verklighet först när
kvinnorna inrätta sitt liv efter den nya läran om
människoekonomien. I denna riktning gick kvinnoviljan
redan före kriget. Vi veta att ju mer det kapitalistiska
produktionssättet var genomfört i ett land, dess ringare
var där nativiteten. Detta faktum började redan
framtvinga vad den österrikiske sociologen Goldscheid kallat
Menschenökonomie. I en ypperlig småskrift Frauenfrage
und Menschenökonomie – har han visat att
medelpunkten inom kvinnorörelsen måste bli just
människoekonomi. När kvinnan såsom människoproducent en
gång blir målmedveten, då kommer hon att uppresa sig
mot den ofruktbara fruktbarhet, till vilken hon varit
dömd. Hon vill icke längre föda massor av barn, av
vilka somliga dö genom brist på krafter och medel för
deras uppfödande och av vilka återstoden snabbt
förbrukas av en industri, där endast produktionsmassans,
icke människomaterialets värde beaktas. Hon vill icke
längre föda söner att förbrukas av kriget. Först när
kvinnornas flertal uppreser sig mot det missbruk, för
vilket deras kön – genom ödslandet med liv – varit
utsatt, då blir även mannen tvungen till
människoekonomi i stället för det nuvarande människoslöseriet.
Denna ekonomi kräver även att kvinnorna kroppsligt
som andligt höja människomaterialet och bevara det i
detta höjdläge; slutligen att de målmedvetet motarbeta
krigstillståndet. Kvinnorna kunna redan nu göra detta
i och med danandet av allmänmeningen. Men blott när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
