Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnoansvar och kvinnorösträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av det systematiserade vanvettet att man gör
uppfinningar för att på det verksammaste sättet sönderslita
och lemlästa friska män, och sedan, genom nya
uppfinningar och med oerhörda offer av ekonomisk och
personlig kraft, återvinna de ödelagda åt ett liv i vilket de
dock måste bli mindervärda? Månne ens den tyska
hustrun, som återfick sin man i en korg med båda benen
borta, synen på båda ögonen förlorad och ena armen
bortsliten, fått sina ögon öppnade för detta vanvett?
En kvinna – en finska – har uttalat tanken om en
kvinnostrejk mot kriget, i form av nekad
hjälpverksamhet under kriget. Tanken kom icke från ett hårt hjärta,
men ur en klar hjärna. Det är ej genom kvinnor med
oklara själstillstånd, som mänskligheten kan
mänskliggöras. Det är dessas andliga tröghet, deras
fantasilöshet, deras vanetänkande som – mycket mer än ond
vilja – hindra alla framsteg på nya områden.
Ingenstädes har detta vanetänkande varit så trögt, så
fantasilöst som i fråga om kriget. Noga sett är detta
naturligt. Ty frågan om kriget är förbunden med
fäderneslandet, med hemmet, med de för människornas flertal
högsta värdena. Det är otaliga känslotrådar, som i
dessa avseenden binda samman eviga värden och sega
fördomar till en oupplöslig knut. Först när känslorna
fast omfatta den nya tanken: att fäderneslandet bättre
kunde skyddas och utvecklas genom en folkens
organisation för freden än genom varje enskilt lands
rustningar för kriget, kan världen motse ett nytt system
för det politiska handlandet. Nationalegoismens politik
är numera oändamålsenlig i folkkampen för tillvaron.
Och ensamt detta måste – frånsett alla humana skäl –
avgöra dess fall. Intet är vissare än att vi en gång
måste sätta nationen efter mänskligheten. Endast så
kunna vi nå det nu nödvändiga framsteget i mänsklighet,
liksom vi tidigare – för att vinna sådana framsteg –
nödgades lära oss att sätta landskapet efter
fäderneslandet och ätten efter samhället. Vi förlorade därigenom
intet av landskapets eller ättens förblivande värden för
vårt känsloliv. Men vi vunno de nya värden, dem de
nya och utvecklingskraftiga begreppen – fädernesland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
