Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 3. Kvartetten och Triangeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slumrade på pianot, kunde han av människor endast finna
de herrar och damer, som på tavlan sutto och lyssnade
till Beethovenkonserten samt dessutom ett par bilder
av kända tonkonstnärer. Alla levande varelser voro
försvunna.
Musikentusiasten stannade ett ögonblick framför
tavlan, varefter han sakta gick fram till violoncellen
och betraktade det bukiga instrumentet med
kärleksfulla blickar.
— Nånå, sade han för sig själv. Nånå, här ligger du
sysslolös i stället för att spela, min vän. Du har väl
— nolens volens — inte somnat ifrån den stora
glädjen, den största av all glädje, att låta tonerna ljuda
till människornas tröst och förnöjelse. Ja, varför fick
jag inte lära mig att spela när jag var ung; varför
inskränkte sig min musikaliska utövning till körsång?
Fastän även det var en härlig tid! Åja, visst var den
så! Men att spela —
— Hahahahaha — ljöd ett dovt och ihållande skratt,
som tycktes komma från underjorden.
— Unga skämtare, fortsatte den fine gamle mannen.
Vad ha de nu för upptåg för sig? Men de komma väl
tillbaka snart. — Och där är den rare Schuberts bild
— död vid så unga år, och ändå kunde han hinna
med att skänka all denna rikedom till mänskligheten.
Brillor och lockigt hår — en härlig panna, i sanning!
— Ack, inte vill jag byta med mig själv och vara någon
annan än jag, men Gud, vilken omätlig fröjd det måste
vara för en människa att ur djupet av sin själ draga
upp sådana skatter —
— Hahahahaha — hördes ånyo en dov skrattsalva
från underjorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
