Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 4. Fyra musketörer i livsfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fabriksskorstenar, med Gasklockan och Läroverket, liknade på detta
avstånd en större rishög.
Allt i denna stad kunde de fyra gossarna förvandla
och omkläda i sin fantasi, även Gasklockan, som kunde
vara en bastion, till och med det stora Vilohemmet för
åldringar, ty det kunde erinra om Louvren. Men
skolhuset kunde aldrig insvepas i romantikens dimmigt
röda slöjor; det kunde icke förgyllas, ty det var
verkligheten själv — deras verklighet. Voro de ännu
musketörer i den lilla park, som drömde i den stora
byggnadens närhet, och kunde de ännu där låta osynliga
värjor blixtra och ropet ”förräderi” ljuda, så bröts
förtrollningen genast, när den djupa rännsten, som
drog en gräns mellan drömmen och verkligheten, var
passerad, och de stodo på den vida gården. Här var
det lektor Frisk och Kalle Viding, därute var det
d’Artagnan och Mordaunt.
Edmund Åvik hade av kamraterna kallats för
d’Artagnan, emedan han, fastän liten till växten och
tämligen späd, ofta visat snabbhet och rådighet, då det
gällt allvarliga ögonblick i leken. Fjortonåringen såg
ivrig och befallande ut med sina mörka, livliga ögon
och sitt mörklockiga hår. Vidare hade den tunnaste och
längsta av pojkarna kallats för Atos, dels emedan han
var beskedlig, vilket tolkades som ädelhet, dels emedan
han bar ett mera klingande namn än de andra. Den
långe, fräknige pojken, med det smala, stilla ansiktet
och sin brunröda kalufs, hade antagit benämningen
med en loj min, men var annars levande intresserad.
Att den tjocke pojken med de klumpiga benen och de
vattblå ögonen, starkast av dem alla, nämndes Portos,
var naturligt nog. Den fjärde i samlingen hade vägrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
