- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
48

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 5. Fattig på mynt, piastrar och riksdaleros, men rik på kärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vinlövskransade backanter, men den hederlige herr Borg kände
icke till denna skönhetsvärld — ja, det fordras
egentligen en jättefysik till det. Åtminstone var det så på
min tid. Men det blir nog så bra, så bra! Skicka bara
unga herrn till Uppsala, håll ett litet rävöga på honom,
och sedan blir det nog så bra, så bra!

Thure Borg skickades av sin fader, Gustaf Borg, som
var en tät lanthandlare, till Uppsala, och i dess höga
luft, kryddad med minnen från förflutna tider, fylld
med ekon av många generationers hurrarop, sång och
krossade punschglas, slog Thures lantliga knopp ut
och blev en blomma. Ynglingen var musikalisk, var hög
och smal, hade en vacker långskalle, på vilken det
blonda håret låg blankt och fint smetat, en lagom
stor, böjd näsa och en välformad mun, vilken när
han öppnade den till ett leende — och det gjorde
kandidaten mest — blottade två rader starka och vita
tänder. Flickorna sade, att han såg ut som en solstråle,
och någon sanning låg det väl också i denna djärva
liknelse. Thure började sina studier och lärde sig på
kort tid känna studielivets gladare och friskare sidor.
Det var som när en kalv dansar på en nyutslagen äng:
inga tankar på framtiden eller slaktarn! Han sjöng så
att det ekade i gränderna, kom någon gång i konflikt
med polisen, men ägde en förmåga att muntra
ordningens väktare mitt i sin iråkade olycka. Han log sitt
lättsinniga leende och sade, i det han klappade polisen
på axeln:

— Släpp mej bara, goa konstapeln, han får njuta
av sin godhet, när jag blir en mäktig man en gång.

Att Thure skulle bli en mäktig man var nu ingen,
som trodde, icke ens gubben Borg, fastän denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 11 10:12:09 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kvartspr/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free