Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 8. Från familjen Åviks hus, där en främling ropar i porten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utropstecken! Och du, komma, min Frans, komma,
skall bli som greve Rudolf eller greve Carl, komma,
de ståtligaste, komma, finaste, komma, och mest
verserade människor, komma, som finnas på jorden,
punkt. Se så, utropstecken! Nu nog predikat för i dag,
punkt.
Vem lille Edmund skulle bli lik av de båda grevarna
var ännu icke så gott att säga; han var ännu blott
fjorton år, en tapper och fantasifull pojke, men olycklig för
sin matematik i skolan. Han befann sig mitt i
musketöråldern, i den märkvärdiga brytningstiden, då barnet
i sina lekar begagnar gammalmans allvar, händighet
och ansvarskänsla. Men både fader och moder
hoppades mycket av Edmund, och så gjorde även Lilla Mussy,
fru Åviks mamma, gamla fru Tabell.
Lilla Mussy var något över sjuttio år, hade en sträv
och kall röst och plågades av värk, varför hon, särskilt
under den bistra årstiden gärna uppehöll sig i sitt rum,
där även hennes måltider serverades. Gamla fru Tabell
var en mycket ordningsälskande kvinna, mycket mera
pedantisk än fru Åvik, som dock var en allvarlig och
ordentlig förvaltare av sitt stora hus; men kanhända
husets folk endast inbillade sig, att mormor var
strängare än sin dotter, på grund av Lilla Mussys sträva och
envisa stämma, som, när det gällde ordningsmål, ljöd
likt en såg i en kvistig furubräda, långsam, trög och
malande.
Men om gamla mormor stundom tedde sig som en
nästan häxlik uppenbarelse med sin käpp och sitt gråa
hår, som aldrig låg riktigt slätt på huvudet, så blev hon
en helt annan, när det gällde barnen. Att giva dem
gåvor, det var det bästa Lilla Mussy visste, ty glädjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
