Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 8. Från familjen Åviks hus, där en främling ropar i porten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nåe, Märtabarnet lilla, har due kvar mormors
guldhjärta, frågade den gamla, när Märta kom in och
neg.
— Jo visst, lilla mormor, svarade Märta. Här är
det!
Fakiren, som stod vid dörrens draperi, sysselsatt
med att slå parfym ur en miniatyrflaska på sin
näsduk, utförde i detta ögonblick även i rent kroppslig
måtto en fakirkonst. Hon svävade nämligen på en
sekund tvärs igenom det stora, tunga kaffebordet och
stod vid Märtas sida i en blink, med diskret sänkta,
darrande ögonlock. När det lilla gäddhjärtat av guld nu
blänkte framför mormoderns ögon, slukades det
samtidigt av Fakirens.
— Vackert med guldsaker, sade Fakiren lågt. Fru
Ytterström borde ha guld i stället för stenar. Stenarna
gå inte att rengöra så bra, säger juvelerarna, när de
inte är äkta.
— Åe, har hon oäkta stenar! tog Lilla Mussy upp
med sin sträva röst. Men när hon var flicka, dåe var
det minsann inte så pråligt, dåe! Sprang omkring med
en smörgås i handen...
Snabbmålerskan, som nu jämte de andra tagit plats
vid kaffebordet, log endast. Hon var i dag icke orolig,
ty hon ämnade utföra en ny tavla, färgglad som ett
sydländskt landskap i fullt solsken under
blomningstiden.
— En bekant till mig, sade hon, talade om, att en
direktör Olsén hade en fest häromkvällen, där hans
norska fru stod halvnaken i källaren och spelade fiol
för alla herrarna, medan den där annars så
hygglige direktörsassistenten Hult dansade. Hade alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
