Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 11. Feberdrömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELFTE KAPITLET.
Feberdrömmar.
Medan Natten, lik en svart och däst jätte, plockade
fram ur sina vida mantelfickor blanka stjärnriksdalrar
och strödde dem runt omkring i glittrande högar, och
medan han mitt på den mörka duken lade ut sitt stora,
blänkande guldmynt, vilade på jorden spekulanterna
i sina kvava bäddar, malande på feberdrömmar om
silver och guld.
Karl Ludvig hade över magen sammanknäppt sina
händer, och han stirrade på takrosetten i dunklet med
envisa ögon, vilka Jon Blund icke tycktes vilja sluta
eller, rättare, icke förmådde fälla ihop, ty Karl Ludvig
ville just ligga vaken och tänka, som han kallade det.
Karl Ludvig hade i afton börjat med att tänka på
spekulationstidens första blygsamma förtjänst. Han
kom ihåg, hur yr han blivit, då han en dag i ett enda
slag inhöstat en hel vanlig månadsinkomst genom
fondmäklaren Anker; hur han då varit glad i
omkring två timmar och därefter i upphettat tillstånd
bett fondmäklaren placera denna vinst i nya papper.
Karl Ludvig erinrade sig vidare vad han tänkt göra,
när han en gång ”fått in ett litet kapital”. Han skulle
nämligen endast använda detta kapital, vars storlek
han drömde sig till några tusen kronor, såsom ett stöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
