Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 11. Feberdrömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
turer i en gård. såsom Karl Ludvig älskade att göra,
utan han lät dem sväva än hit, än dit, liksom vilda och
glada eldslågor. Då de emellertid fladdrat en stund,
brukade journalisten i tankarna säga upp sin plats på
tidningen, varvid följande samtal utspann sig mellan
honom och chefen:
Chefen (i besviken ton):
— Tänker herr Erlandsson verkligen sluta på
tidningen. Är det ändå inte förståndigt att stanna i yrket
och samtidigt ha en liten slant bredvid?
Cello (icke i egentligt trotsig, men dock i särdeles
oberoende ton):
— Mitt kapital räcker mycket väl till att leva av. Jag
har andra intressen, såsom musik och litteratur, och
man måste ju tänka på sin själ också. Man kan inte
gå på referat i hela livet... o. s. v.
Men sedan Cello sagt upp sin plats, började han
åter att räkna och sucka. Han kom till en
ränteavkastning av trehundrafemtio eller fyrahundra kronor om
året, det var allt.
Otåligt hade han denna dag vänt sig till
offician-ten i Templet, Petrus Anker, och till honom ställt
frågan:
— Hör du, Anker! Säg mig vad du egentligen tror
om Solidarfett och Västerviks Sågblad?
— Jag tror, att de ligger bra till, svarade Anker,
som denna dag lämnat samma svar femtio gånger
förut till andra personer. Allting ligger ju väl till.
— Hur mycket tror du, att de går upp?
— Det är svårt att säga, förstås, svarade den
orimligt upptagne pastorn.
Frågaren krävde emellertid siffror, kalla siffror, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
