Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 12. ”Svan på lugnt vatten”, oljemålning av Eugen A:son Renard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
— Ja vesstl Kan aldri bli för stort. Essesl
— Men varmrätt?
— Ska dä vara som medda eller som supé?
— Som supé blir det bäst.
— Behövs inte läggas tell så möcke då. Små
köck-lingar å sallat. Små lammköttletter mä blomkål å
ärter. Lite stekter fesk. Stekt fesk ä gött också! Dä blir
nog en trevvli tellställning, den. Har du norskt
brännvin?
— Nej, svarade artisten, men det svenska duger väl.
— Gammelt norskt ä bättre. Möcke bättre! Men vem
ska laga all maten?
Artisten Eugen inhämtade, något oroad över Karl
Ludvigs våldsamma inspiration, ytterligare några
upplysningar i matväg, varefter han gick sin väg. När
Karl Ludvig tagit adjö av anförvanten, försjönk han i
tankar, men ryckte till och slog sig plötsligt för
pannan med den knutna näven ett slag så kraftigt, att
ban kunde lia dignat ned för sitt eget våld.
Därefter ropade han:
— Jag glömde! Essesl
Karl Ludvig skyndade till fönstret, som han
öppnade, och stirrade med upphettat ansikte ned på gatan,
dit artisten Renard efter ett ögonblick steg ut från
portöppningen.
— Eugen, skrek Karl Ludvig.
— Oui, hördes artistens sonora stämma nere från
gatan.
— Jag glömde! Kalvbräss mä ärter!
— Skönt, svarade artisten och avlägsnade sig mot
hörnet. Men han hade knappast hunnit till
gatukorsningen, där för tillfället trafiken var mycket livlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
