Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 12. ”Svan på lugnt vatten”, oljemålning av Eugen A:son Renard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
hade då poeten lyckats få ut ett nytt arbete, betitlat
Pang!, vari han utmanade och sköt salvor mot de
litterära granskarna. Denna diktsamling
pulverisera-des. Den lille skaldens sist utgivna verssamling hade
han kallat Kravaller. I denna utmanades hela
samhället, kritiken inbegripen, och världen sattes i brand.
— Vilken nonchalans, fortsatte han. Men vi kan ju
också låta bli att skriva, så blir del ingenting att
kritisera ...
— Uppriktigt sagt, genmälde den kyliga
kritikerstämman, så bör man väl tåla en smula kritik. Din
vers saknar livsstyrka i kärleksmomenten. Det är för
litet jäsande vårsav i det. Ett ordporl...
— Vårsav, skrek den sårade lyrikern. Jag skulle
alltså inte vara tillräckligt blodung och kraftsjungande
i det erotiska. Och till på köpet — han smålog bittert —
vill inte den höga kritiken tillstå, att mina
dödsdikter...
— Ditt grepp på döden är icke originellt, hördes
den kyliga stämman.
Poeten protesterade.
— Mitt grepp på förgängelseproblemet är väl så
friskt som någons. Förlåt, att jag ...
— Skål för framtiden, ropade Cello, fångande detta
ord ur Karl Ludvigs samtal med signaturen F. F.
Framtidens skål! Den tillhör oss! O, den ljusnande
framtid...
Men det var ingen, som hörde detta vårsavsmättade
och livskraftsberusade utrop, varför Cello tröttnade
och gick bort och ställde sig framför svanen på det
klara vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
