- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
144

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 13. Pensionatet Koludden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

att inte blir jag gammal på den här inrättningen, om
inte det kommer förstärkning med litet ungdom, som
man kan promenera med.

Medan Cello i tysthet gjorde dessa ledsamma
betraktelser, skingrades de andra damerna, som haft sin plats
omkring det stora kaffebordet; skaran förspreds och
blev till ljusa färgklickar på stigar, på planerna och
vid snåren däromkring. Endast de två gamla damerna,
som tittade ned och ivrigt virkade, sutto kvar.
Alltjämt blickade de ned, när Cello med döden i sitt hjärta
vid värdinnans sida gick upp på rummet till sina
väskor.

Just som värdinnan avlägsnade sig i korridoren,
uttalande en vänlig förhoppning, att herr Erlandsson
skulle trivas på Koludden, blev det alldeles mörkt i
Cellos rum. En våldsam knall följde. Först lät det
som om ett par järnvägslaster stångjärn kastats ned
på en cementgård från fem våningars höjd; därefter
rakade och hasade det som när koffertar eller lårar
dragas över en vind. Smattrande, frusande och
skvalande följde så ett skyfallsliknande regn. Med detta
buller av en ursinnig och av hetta överretad natur,
blandade sig ett annat ljud, som kom från
bottenvåningen. Skri, fras av kjolar, trampandet av fötter
hördes en lång stund i pensionatets hall.

Ibland blir man fortare bönhörd än vanligt, tänkte
Cello. Om man nu skulle passa på att titta på den
skarpe och imponerande stationsinspektoren, medan
han torkar glasögonen.

Och han vandrade sakta utför trappan, men hade
knappast hunnit ned i hallen, förrän de livsfriska
systrarna Dykare mötte honom under larmande rop:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free