- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
152

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 14. Pensionatskurken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

152

Jag rår mig endast själv, när jag får taga båten vid
stranden för att tidigt om morgnarna fara ut och i
havet uppfiska fiskar. Så gott som hela dagen håller
jag mig på vattnet, men så inträffar understundom,
att man måste vara tillsammans med andra även utom
måltiderna. Vi säga: humani nil a me alienum puto!
Detta är förvisso sanningen, men alltför livsglada
damer rädes jag och likaså alltför stor intellektuell
för-tryckaranda eller föregiven själfullhet, i förevarande
fall den mörka violens roll. Non haberi sed esse! Dessa
kvinnor äro ingalunda onda, men jag finner dem
tröttande, och då jag icke egentligen kan förargas, väljer
jag att gå till mötes, men har man gått till mötes några
gånger, blir man lätt falsk mot sig själv. Detta vill
jag ingalunda vara, varför jag föredrager att utöva en
stilla elakhet i det fördolda. Jag är en pensionatskurk,
och jag luftar mig med djävulskhet. ”Ni liknar en
mörk viol!” Dixi et salvavi animam meam! Håhå!
Salve!

Cello, som gått reallinjen, kände sig åtskilligt
betryckt av allt latinet, men lät det tillsvidare obehindrat
strömma från den allvarlige Pensionatskurkens läppar.
Under det stinsen talade, hade natten kommit, och ett
par livsfriska ”godnatt” från damen i gröna
silkes-luvan samt ett djupt tonande ”godnatt, små
sommarvindar, soven gott” från fröken Pylman bebådade, att
damerna ämnade gå och lägga sig. Fröken Pylman
tillade vekt i hallen:

— Och så, kamrater! Glömmen icke att drömma
vackert! Det ger hjärtat ro.

Damen i sjömansblusen ropade tillbaka i den
knarrande trappan:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free