Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 15. Fiskafänget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
het vid stranden, stengrottan i skogen och
domareringen på ängen.
Han fann för övrigt herr Gren tämligen ordknapp,
men ibland kunde denne hastigt flina till och titta sig
omkring med flackande ögon, varför Cello, rätt
träffsäker i sitt omdöme, genast ställde den nya diagnosen
på en i grunden skämtsam, men genom arbete för
tillfället uttröttad person.
På eftermiddagen voro de tre herrarna en liten stund
tillsammans och utbytte tankar, sittande på en soffa
utanför trappan. De två livsfriska damerna och fröken
Eleonore Pylman hade klättrat upp på en liten
blom-sterkrönt sluttning mittemot, och fröken med
silkes-luvan modulerade sakta på handklaveret, medan den
andra i sjömansblusen yrt klappade i händerna efter
en fjäril.
— Inte röra fjäriln, Sonja, ropade förebrående
fröken Pylman. Låt det vackra livet leva, såsom du vill
leva, och såsom jag vill leva!
Pensionatskurken, som satt mitt i soffan, iakttog
med en filosofs blick hela den förledande scenen, under
det han rökte stora ringar, i vilka en jätte kunnat sticka
in huvudet. Då och då blickade han även på damernas
nya tillämnade offer, som förbindligt men något skyggt
betraktade de tre gracerna.
Det går sakta men obevekligt, tänkte han. Varium
et mutabile semper femina!
Han steg hastigt upp från soffan och tog av sig
hatten.
— Jag skall titta på en liten ryscha jag har,
förklarade han vid avskedet. Följ med du, sade han till
Cello.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
