Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 19. En flagga på halv stång och en ödesdiger badning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
som ett varsel om olycka. Hon öppnade fönstret, och
glömde därvid bort det siffertal, hon nyss kommit till
vid linneräkningen.
— Lyckas det inte arkitekten? Skall jag kanske
skicka efter August, frågade hon.
Den nu nämnde, hittills osynlige mannen var en
smed, som bodde ett stycke från pensionatet. Han
tjänstgjorde endast oregelbundet där, mest när det
rörde sig om båtar, som slitit sig loss, buteljkorkar,
som voro omöjliga att få upp, eller när en hemsk och
farlig luffare blivit sedd i skogen.
— Det ska nog gå till slut, mumlade arkitekten,
som, halvt bländad av sol, blinkade mot flaggstångens
gyllene kula. Det ska nog gå, det ger jag mig elva
lus på!
De två äldre damerna, vilka brukade virka häftigt
och titta ned, sutto i detta ögonblick på den gröna
soffan framför huset intill den två meter höga häcken.
De hade åskådat arkitektens ansträngningar utan att
yttra ett ord, medan deras händer häftigt arbetade och
långa, vita broderiormar skruvade sig fram över deras
knän. Nu sade den ena damen, dock utan att se på den
andra:
— Vad betyder det?
— Olycka, svarade den andra kort. I mitt hem
betydde flagga på halv stång begravning.
— Naturligtvis — om det är begravning så!
— Nej, när det inte var begravning. Som nu.
Flaggstångssnöret smällde överljutt, när arkitektens
kraftiga, bleka händer rappade det mot stången, men
hur han än arbetade och drog, hängde flaggan där den
hängde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
