Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 19. En flagga på halv stång och en ödesdiger badning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
kläden med stora brickor, och tillredelserna för
kaffe-drickningen började.
— Men se, utropade fröken Pylman, flaggan på halv
stång 1
— Jag kan, anamme mina fattiga styvrar, inte få
upp den, utbrast arkitekten förtvivlad. Knuse mej!
Nu tittade verkligen de två virkande damerna upp,
ty de hade aldrig hört så märkvärdiga och fula ord
från någon av ställets pensionärer. Men arkitekten
mas-serade sina händer efter ansträngningen och tog
därefter med valhänta rörelser ursäktande av sig sin hårda
hatt sägande:
— Jag har gjort vad jag kan, men nu orkar jag inte
mera. Den må sitta, där den sitter. För resten betyder
det nog lycka.
— Det har jag aldrig hört, sade damen i
sjömansblusen.
Men födelsedagsbarnet såg sig förstämd omkring.
— Det är riktigt hemskt, sade hon, men fick i
detsamma syn på värdinnan, som hämtat smeden August.
Denne var liten, krokryggig och svart, men den
friska färgen sken genom sotet i hans ansikte. Han
dreglade tobak, som rann ner i två strängar på den vita
skepparkransen kring hakan. August såg med
kännaremin på flaggan och stod blinkande och
eftersinnande en lång stund.
— Rädda oss, söte herr August, utropade
födelsedagsbarnet och klappade försiktigt den svarte smeden
på ryggen. August log ljuvt med pipan i sin sneda mun,
medan tobaksdreglet rann.
— Allra raraste fröken, sade han. Jag ska göra vad
som är till att göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
