Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 20. Far i Skåpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
219
Molnen började att skymma solen; det kårade på
vattnet, och några kalla pustar satte fart i
påkläd-ningen. Snart voro alla damerna färdiga och nalkades
nu i samlad tropp den plats, där arkitekten skulle
vänta med deras nipper.
— Hall-å, ekade rösterna genom skogen och över
vatten och strand. Hall-ål
Men arkitekten lät icke höra av sig, hur mycket man
än ropade, och alla ansträngningar att försöka
uppfånga ett fjärran fotsteg i ljung eller en klacksmäll
mot en bergknalle voro förgäves. Då sade fröken
Pylman:
— Kanske han är en av dessa skälmska naturer, av
vilka världen är så full?
— Kom fram, herr skälm, kom fram herr spjuver,
ropade de tvenne glada fröknarna Dykare.
Trots att titeln skälm ju var betydligt mera passande
till Far i Skåpet än titeln arkitekt, förblev även denna
uppmaning obesvarad av damernas beskyddare. Nu
uppstod oro, men icke mer än oro, ty ingen kunde
misstänka det rätta och förfärliga sammanhanget.
Damerna dröjde ännu en stund på platsen och
företogo även en liten skallgång med kjortelfladder och
glada skrik, men utan att kunna avlocka arkitekten
Gren ett ljud, som röjde hans vistelseort. Till sist
undrade fröken Åvik, om han icke kunde ha skämtat,
fastän hon själv tyckte, att det i så fall var ett mycket
dumt och opassande skämt.
— Han kanske har gått i förväg för att skrämma oss
vid en vägkrök eller så, gissade hon.
— Det märks, att fröken Åvik är ny här på platsen,
sade fröken Eleonore Pylman. Annars skulle inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
