Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 22. Hälsning från Pensionatskurken och ett möte med en sorgklädd fröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUANDRA KAPITLET.
Hälsning från Pensionatskurken och ett möte
med en sorgklädd fröken.
Innan Cello lade sig till vila en afton läste han el l
brev, som befanns vara från Pensionatskurken.
Brevemottagaren kände en orolig saknadskänsla, ty han
erinrade sig de friska fläktar, som susat omkring den
djupsinnige Pensionatskurkens eka på den idylliska
sjön, där alla feberkänslor för aktier hade blåst bbrt
från hans själ. Cello läste:
Broder!
I stor saknad av ditt högt värderade sällskap, av
vilket jag kunde hava så mycket större förnöjelse, som
du visade dig vara något av den människa, vilken
förmodligen min gamle vän Diogenes sökte med sin
bekanta lykta, tillskriver jag dig i detta ögonblick endast
och allenast av den orsaken, att jag känner mig något
ensam. Vad säger jag? Ensam! Då i min enkla
ungkarlsdubblett såsom ständiga gäster befinna sig
förträffliga vänner, bland dem Homerus, när icke
platsens veterinär och källarmästaren Fredriksson intaga
en grogg i mitt torftiga sällskap–-
Emellertid — för att tala något 0111 pensionatet
Kol-udden: Besöket av vår gemensamme vän herr Gren
orsakade, utom skrämseln, sorgen och förvirringen hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
