- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
234

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 22. Hälsning från Pensionatskurken och ett möte med en sorgklädd fröken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

de beklagansvärda damerna, även en del svårartade
obehag för mig, då jag nämligen måste uppträda såsom
det svaga könets beskyddare under en längre period.
Därjämte tillkallades jag av värdinnan såsom hemlig
granskare, när någon ny gäst anlände till platsen.

Detta kostade mig, såsom min broder fullväl förstår,
tämligen stora psykiska ansträngningar, och dessutom
kunde jag icke vara fullt säker på att ha ställt riktig
diagnos efter varje slutad okularbesiktning. Denna
korta period av mitt liv föranledde en bottenskakning
av hela min andliga varelse, ty till min fasa upptäckte
jag, att nästan varje individ, när man granskar
densamma med misstrons blickar, förefaller att bära drag,
som kunna tyda på ondska eller brott. Detta oaktat
att icke några degenererade typer förekommo bland
de talrikt sig infinnande gästerna. I detta mitt
resonemang utesluter jag de små barnen, vilka ännu bära
gudars drag, samt de yngre kvinnorna, vilka likt
gudinnor sväva omkring på ängar, ljuvligen bekransade.
Här anlände nu till platsen en säkerligen mycket
hederlig äldre stenhuggeriägare, en ungkarl såsom du
och jag, och när värdinnan frågade mig, om man kunde
lita på detta ansikte, då svarade jag, i min ordning
förlitande mig på Zeus, ett hörbart ja. Men inom mig
bävade jag, då jag granskade stenhuggeriägarens drag,
vilka syntes mig uttrycka list och påpasslighet i allra
högsta grad. Denne man raljerade emellertid med
damerna, vilka genast lupo lill min sida och sade:

— Snälla herr stins, snälla herr stinsl Vem är den
gamle herrn? Vi tycka han ser så hemsk ut i ögonen.

Jag besvor dem att vara förnuftiga, men då ett par
dagar senare en ung man anlände, som innehade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free