- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
240

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 22. Hälsning från Pensionatskurken och ett möte med en sorgklädd fröken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

240

genom broderns frånfälle, bugat och avlägsnat sig. Men
just som den unge mannen skulle öppna dörren, hade
fröken Åvik vänt sig om och sagt:

— Förlåt, bara ett ögonblick. Skulle jag kunna få
säga några ord?

I ett inre rum hade de sedan samtalat, och den
svartklädda fröken hade begärt en del upplysningar rörande
annonseringen. Mitt i sorgen kunde dessa mörka ögon
le ibland, men Cello märkte nog de röda ringarna
omkring dem och darrningen på hennes hand. Till sist
hade hon sagt, med den största möda hållande tillbaka
tårarna, som endast en och en fingo lov att sippra
fram:

— Jag är generad över vad jag nu ber om. Men
skulle det inte kunna skrivas några rader om min
lille bror? Inte för min skull, förstår herr Erlandsson,
utan för mina föräldrars skull.

— Fröken Åviks bror var visst helt ung, sade Cello.

— Ja, han var inte femton år, när han dog.

— Någon dödsruna i egentlig mening... yttrade
Cello, men avbröt sig. Men några vänliga ord ... Ja,
jag menar, att en liten människa kan innehålla lika
mycket... Ja, jag menar ... Principiellt, se ...

Den sorgklädda fröken log, och det var som när
solen går upp över mörka kullar, eller som när man i
svarta skogen plötsligt varsnar en vän, solbelyst glänta.

— Jag ser bestämt på er, att ni gör det, sade fröken
Åvik i en barnslig ton. Förlåt mig nu bara detta 1

När hon gått, hade Cello en stund stått kvar i det
lilla rummet utanför Notischefens rum, försänkt i
djupa tankar. Omkring honom växte svarta blommor
och röda, men de flesta voro visst röda. Säkerligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free