Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 22. Hälsning från Pensionatskurken och ett möte med en sorgklädd fröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
möbler, kommunalmän, som jubilerat och erhållit
silver jar din järer, skickliga kemister, tågplundrare,
astronomer och tjuvar, undervattensbåtsofficerare,
operasångare och mördare. Nästan allesammans hette
Andersson.
Han läste för sig själv medan pekfingret gled:
— Andersson, Erik, smedsmästare; Andersson, Björn,
idrottsman; Andersson-Stark, tågrövare vid Ysterhult;
Andersson, Hugo, flygmekaniker, omkommen;
Andersson, Nils, nämndeman; Andersson, Henning, esskornet
-tist vid Artilleriet, 50 år.
— Nej, sade Cello helt högt. Kan den idioten ha
registrerat Andersson-Blixt på B, måntro?
Han slog upp bokstaven B, och läste, alltjämt för
sig själv:
— Burenius, Franz, grundläggare av
paraplyfabriken örnen; Baker, engelsk utrikesminister; Bellman,
Carl Michael, skriftställare; Benedictus, påve;
Blomsterlund, fadermördare, Nora–-
Som alla försök att hitta klichén strandade, slog
herr Erlandsson igen boken med en smäll och kastade
den in i hyllan. Han sökte i tankarna draga ett streck
över alla dessa banala ting; han ville uteslutande tänka
på fröken Åvik och på den tillämnade dödsrunan över
hennes broder. Också lyckades han efter hand ur sin
fantasi bortjaga såväl de stridslystna bagarna som den
rymde falskspelaren.
Han slog sig ned vid skrivbordet och doppade
pennan i bläckhornet. Plötsligt greps han av en slags
vrede över alla nekrologer, han måst skriva, där
hans hjärta icke kunnat vara med, och tänkte på
frasens förbannelse. Och vilka ord, som än kommo för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
