Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 23. Bland höga hattar och svarta flor smög en amorin...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUTREDJE KAPITLET.
Bland höga hattar och svarta flor smög en
amorin ...
Bröllops- och begravningsservitören Helmer Tidlund,
även kallad Timglaset, ställde sig i hörnet, ungefär två
stenkast från Biljard och Café Merkurius, som låg
snett framför fabrikör Åviks träslott med de två
spetsiga tornen. Från denna plats kunde den smale
vaktmästaren, en man i femtiofemårsåldern, se in i
kyrktornets svarta gap, där de två klockorna hängde som
tungor. Med sina matta, blekblå ögon och ett svagt
leende, som icke var menat som ett leende, blickade
han envist in i det mörka hålet, stod så en stund och
stirrade, tills han upptäckte ett huvud, stort som en
hasselnöt vid gapets kant. Då Timglaset nu varsnat
ringaren, tog han en servett, som han haft instucken
under armen, och vinkade sakta med denna tre gånger
mot kyrkan. Det lilla huvudet i öppningen på tornet
försvann. Timglaset märkte, att en av klockorna
började välvas; nu såg han liksom en tungspen röra sig
i det svarta gapet.
— Bang.
Därefter blev det ett uppehåll, längre än man skulle
kunnat vänta, och sedan ljöd det åter:
— Bang. Bangdång. Bangbangdång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
