- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
250

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 23. Bland höga hattar och svarta flor smög en amorin...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

spelen voro till ända, när den fridsamma gravkullen
var uppkastad, inställde sig milt vemod eller häftig
saknad. Det var dock icke så, som om man själv en
gång skulle gå samma väg; man kände smärta över
att något blivit en fråntaget, medan ens eget jag levde
friskt och sunt. Att det var ens egen kropp, som vilade
i den svarta kistan, på vars sluttande sidor kransar
hängdes, det var omöjligt att fatta.

— Varför gick han ifrån mig, suckade de. Varför
gick hon från mig, bäst vi stodo så lugnt på vår trygga
strand!

Att jorden kunde öppnas under ens egna fötter i
samma stund, man uttalade de vardagliga klagans
ord, därom visste nog alla att berätta; alla hade reda
på, att det verkligen var sanning, men denna sanning
liknade en orimlig och sorgsen lögn.

Några få gånger under loppet av många trygga och
frodiga år kunde dock en aning ila till själens
undangömdaste vrå. Dessa aningar liknade blixtar, fastän
de endast voro mycket snabbare. Om en människa går
på en mark i skum nattbelysning, då inga bestämda
föremål framträda, utan det hela är dunkelt och grått,
kan en kornblixt flämta till. I blinken urskiljes den
lilla ån med spången, den gråa eken, det gråa röset,
den gråa enen. Så är allt åter förbi som en snabb
hägring, men lika snabbt som blixten har man urskilt
tavlan. Så plötsligt och klart hade någon gång ett
grundmedvetande om dödens verklighet slagit ned
hos Cello, och han förstod i samma blink det
svindlande i att icke leva med sin kropp på jorden.

Vid trädens högtidliga sus hade den unge mannen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free