- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
259

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 24. Illusionistens sista nummer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

259

min vän, vad det skedda betyder också för dig.
Solander har spekulerat ihjäl sig. Det är egentligen genom
honom, som jag blivit kastad ur sadeln.

— Har nog sett, hur det legat till, svarade Anker,
önskar jag vore lika rak i ryggen som du. Du är ändå
bra vänlig, som inte skäller ut mig åtminstone och gör
mig ansvarig för dessa fördömda pappershistorier.

Direktör Olsén såg verkligen präktig ut för att
befinna sig mitt inne i den brinnande ugnen; Anker nästan
beundrade honom.

Själv hade han slutat tro på att lyckohjulet skulle
vändas ännu en gång; själv var han redan en över
öronen skuldsatt man, ty Anker hade varit nog
oförsiktig att deltaga i en del spekulationer tillsammans med
sina kunder. Sin ekonomiska olycka dolde han, som om
han hade dolt en ledsam sjukdom, och det var icke
utan att han höll på att utveckla sig till ett slags filosof.
De förebråelsens pilar, som redan avskjutits mot hans
bröst, kunde han icke räkna. Alla människor tycktes
mena, att Anker först och främst grusat deras
förhoppningar om oberoende och lycka, därtill gjort av
med deras spekulationskapital, och fastän de frågade,
frågade, frågade honom alltjämt, lyste deras bitterhet
och vrede igenom. Bokhandelsmedhjälparens
pappersaffär hade gått upp i rök, det var Ankers fel;
Kyrkogårdsvaktmästaren måste fortfarande räkna sina gravar
och stänga grinden åt den myndige prelaten, det var
Ankers fel; Sjökaptenen kanhända måste gå till sjöss,
det var Ankers fel; Journalisten hade icke kunnat ägna
sig åt musik och litteratur, alltjämt Ankers fel; och
Kamrern, som ville köpa igen sin faders egendom,
fick skulder i stället, beroende på Anker, varjämte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free