- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
281

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 26. Tre lättsinniga barns vandring till skolan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

281

vi väl vara överens oml Jag är jurist, har legat i
Uppsala och har mycket väl reda på den här saken. Om
nu herrarna i svåra tider inte stödjer sina kunder
genom lite tålamod, hur fan kan då herrarna tänka sig,
att det ska gå med förtroendet för bankföretagen. Det
förlorar ni flera luidårer på än ni tjänar, mina bästa
herrar I

— Min vän menar, avbröt Cello med vildhet.

— Han töcker... ursäktade Karl Ludvig, rodnade
häftigt och stirrade sig upphetsad omkring.

De båda vise männen vaggade sakta med kropparna
liksom höga sävstrån i sakta blåst, men denna vajande
rörelse, som av Cello ett ögonblick tolkades som
tvekan, betydde icke alls någon gynnsam förändring
av deras förut fattade åsikter. De vaggade endast för
att sysselsätta sig under en gagnlös diskussion; de voro
måhända även något generade, liksom rättvisans lägre

*



tjänare kunna vara, då de efter en redan avkunnad,
orygglig dom bli föremål för övertalningsförsök av
stackars barnsliga och hysteriska fångar.

— Som vi har sagt. Tio dagar och ett nytt namn,
yttrade åter de båda vise männen, och dessa deras sista
ord ljödo hopplöst klangfattiga.

— Det är högst beklagligt, sade då den vältalige
Ceilo, som hade velat kasta sig över Första fiolen och
klämma till halsen på honom. Det är mycket
beklagligt, att inte vår bön ...

— Vår anhållan, sufflerade Första fiolen lågmält,
men med en förfärande tydlig diktion.

— Tösst, fräste Karl Ludvig ooh bytte upphetsad
om fot tre gånger på varandra.

— Att inte vår bön, fortsatte Cello med ödmjukhet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free