- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
290

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 27. Timglaset leker med sin son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

290

kom ju Timglaset från bröllop eller andra bjudningar,
och då voro varorna av helt annat slag.

Denna afton sken genom skymningen en måne över
Timglasets enkla hus. Det var som om den trötte
servitören sett sin döda hustrus runda, bleka ansikte; han
kramade paketet, det prasslade som torra lov, och
en suck bröt sig ut ur hans bröst, men log gjorde han
alltjämt, som det var hans vana. Då hörde han från
gården ett ljud, av vilket Timglaset förstod, att Albin
var hemma; denne satt också bakom syrenträdet i en
gammal rankig vilstol, som stått där och gistnat i
många år. Trots sin trötthet efter dagens arbete
försattes herr Tidlund i en viss spänning, ty när han
svävande gled bort över den lilla gården, undrade han,
om sonen skulle vara nykter. När den orolige fadern
slutligen mötte Albins ögon, tyckte han sig märka,
att folkskollärarens besök haft en gynnsam verkan. Då
fylldes Timglasets bröst av tacksamhet och glädje; han
återsåg i tanken sin gosse från forna år i samma
ögonblick, som Albin höjde sitt röda ansikte, blinkande med
de vattniga ögonen och strykande sin vita skäggstubb.
I sin torftiga lycka tyckte sig den trötte fadern nästan
se pappelefanten och de små knubbiga armarna.

— Afton, farsgubben, grumsade Albin, som visade
tecken till skamsenhet och beskedlighet. Vad är det
du har i påsen?

Timglaset log blekt och tog ett steg tillbaka, på
samma sätt som han förr avlägsnat sig från den säng,
där den lille suttit och lekt med pappelefanten.

— Nånå, sade den hyfsade mannen, i vars anlete
leendet alltjämt spelade. Nånå, Abbé! Vad säger man
först! Minns du, vad du sade först? Nå!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free