Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 28. Karl Ludvig drager ut för att söka tacksamma hjärtan, men finner endast delikatesser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
skall du se, att vi här på bondbygden också kan göra
fina charkuteri varor. Vi säljer på eran fina stad, du!
När Karl Ludvig hade lagt den ena handen över den
andra i det ögonblick, då herrarna reste sig från bordet,
och på detta sätt visat sin tacksamhet mot alla goda
gåvors givare, vände han sig till Jägmästarn med en
liten bugning och sade:
— Tack, fabbro Necklas för go mat å dryck. Jag
kommer emellertid för att...
— Hälsa på mej! Du hederspojke! Tala inte om
mat och dryck. Du kan väl begripa, att jag vill ta emot
dej hederligt för all hygglighet, du har visat emot mej.
Men nu skall vi, fanden besitta, titta på mina marker,
mitt slakteri och min lilla granna affär. T jo!
Och han slog Karl Ludvig kraftigt på axeln, så att
denne kände sin måge skaka. Härefter ledde han ut
den överrumplade anförvanten till ett stall, där Karl
Ludvig fick se på blanka hästbakar och vajande
svansar, vilka snärtade fram och åter för att få bort flugor;
därefter fick han lukta på den stora svinstian, där
rosiga trynen bökade och smackade i väldiga tråg,
sedan fick han se slakthuset, där den enarmade och
röde herr Helgesson, mumlande förbannelser, avlivade
en liten kalv, varefter Jägmästarn med ögon, som
strålade av triumf, förevisade honom sin lilla vackra
charkuteriaffär. När Karl Ludvig kom in i denna,
kunde han icke låta bli att smacka med tungan. På de
vita väggarna hängde vackra, skära korvar; infernaliskt
väl utskurna köttstycken voro smakfullt placerade på
marmordisken, och de finaste skinkor och syltor
doftade så ljuvt, att Karl Ludvig, fastän han knappast åter
kunde vara hungrig efter promenaden, kände sig mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
