Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 28. Karl Ludvig drager ut för att söka tacksamma hjärtan, men finner endast delikatesser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
301
sådan, vilka trängdes med en randig sylta. Det sista
Karl Ludvig hörde, då han stod i begrepp att lämna
gårdens grind, var en förbannelse, utslungad av
Jägmästarn mot den enarmade slakterimannen:
— Hut, din krabbsaltarel Men tacka din gud för
att ja ä vid gott lynne ...
— I är värre än fan själv, men lämnar jag eran
affär, så vet jag, att I går i putten, för I kan inte själv
hålla reda på ...
Pang I
En tom ölbutelj singlade över gården och krossades
mot de knaggliga stenarna. Karl Ludvig avlägsnade sig
skyndsamt mot stationen, behärskad av de
sällsammaste känslor. Han kände sig dels hugnad och vänligt
omhändertagen och dels utspaTkad av den egendomlige
anförvanten, vars genialitei Karl Ludvig dessutom icke
kunde låta bli att beundra, medan han köpte biljett
till nästa lånestation.
Pensionatskurken, som expedierade biljetten,
blickade skarpt på de skära paketen, Karl Ludvig bar
under armen, när han med sakta, guppande gång
lämnade biljettluckan.
Min fete broder har försäkrat sig om mera
ambrosia, tänkte Pensionatskurken. Esse oportet ut vivas,
non vivere ut edasl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
