Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 32. Casanovas rendezvous med högvälborna fröken S. av B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
ibland liknade skygghet, hade den unge mannen icke
sett till på evigheter.
— Hur kom jag nu att tänka på den tråkige
tjyv-gubben, avbröt han sig plötsligt i tankarna. Därpå sade
han högt:
— Jaså, din pappa spelar fiol, fast han är
konduktör. Så lustigt! Ja ...
— Min far är inte konduktör, svarade flickan på
Första fiolens fråga, och hennes ansikte antog ett klart,
förvånat uttryck. Det är min farbror, som är
konduktör.
— Vad är din pappa då, frågade älskaren med en
sällsam känsla av att någon lyfte en jätteslägga
ovanför hans huvud för att dänga till i vilket ögonblick
som helst.
— Min pappa är ju musiker, vet ja. Det kommer
du väl ihåg, att jag har sagt. Han spelar också altfiol,
det är det där stora instrumentet... Låter som en
humla... sådant förstår väl du dig på, som också
spelar fiol.
Flickan skrattade ett litet skratt.
Första fiolen kände i detsamma, hur den osynliga
släggan med tung kraft drabbade hans hjässa.
— Men nog var han väl ändå konduktör! Det har
jag då för mej, att du har sagt. Men det gör ju alldeles
detsamma, lilla barn... Så egendomligt... Ja.
Att Första fiolen i detta ögonblick slutade att tala,
berodde på, att han observerade, hur kakelugnen
flyttade sig, först ett steg till vänster och därpå ett steg
till höger, varefter den upplöstes i en rök. Under
fullständig tankefrånvaro iakttog han dessutom, att de
röda tomtegubbarnas antal hastigt tillväxte, medan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
