Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 33. Jungfrun i det gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
naturen beträffar, så vill jag verkligen kalla den för
en gud, ser herr Thun.
— Sssss — inföll återigen vattenkannan och
svalkade den fördärvade Jungfrun i det gröna.
Herr Thun använde för ögonblicket trädgårdssax,
och den smällde och klippte, som om den velat i
småbitar sönderklippa gubben Borgs något
osammanhängande anförande.
— Då är väl en vacker och livsduglig människa en
gud också, och jag är en, och herr Borg är en gud.
Nej, herr Borg, det är som det är! Gud har i sin
allvishet skapat jorden med allt vad däruppå är, och han
har inblåst i människan en levande ande för att
människan skall leva på jorden till hans ära och tjäna
honom ...
— Jag menar, avbröt herr Borg, att människan inte
skall göra sig för stor i den stora naturen. Se, naturen
är det viktigaste.
— Men eftersom synden är kommen i världen genom
syndafallet, ty kvinnan frestade mannen med äpplet
och han åt...
— Äpplet är en symbol, förklarade gubben Borg
och vände huvudet mot grinden, som just nu gnisslade.
Den unge bokhållaren med det mjölpudrade ansiktet
blev synlig.
— Det är en fröken som vill tala med
grosshandlaren, upplyste han, i det han med manligt behag
svängde skärmmössan.
Herr Borg ställde ned vattenkannan och kisade
över glasögonen ut i skymningen. Nu framträdde en
tämligen småväxt, prydligt klädd ung dam med ljusa
ögon och vitblont hår. Hon höll en liten väska i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
