Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 34. En livsduglig potatis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
och blont hår, och detta blonda hår fladdrar lätt för
en ljum bris, som sveper in under båtens tak. Långa
gröna dyningar svälla med band, ringar och bubblor
av fradga under den breda, men lågt i vattenbrynet
liggande lilla ångaren ... Se där, Riddarholmens spira;
nu komma de höga, ljusgröna stränderna glidande
förbi...
Det är märkvärdigt, att herr Borg ännu kan se denna
tavla så tydligt, och att han ännu kan känna dessa
vindar från sin ungdom. Många blåstar ha sedan dess
svept omkring honom, och många vatten har han sett,
men ändå erinrar han sig ingen bris så ljum som
denna, intet vatten så grant upplyst, så fräsande och
festligt som detta. Allt för den lilla levande bildens,
för det blonda hårets och de ljusa ögonens skull. Denna
bild ser han lika rörlig och kry och blomstrande vid
sin sida på Mosebacke. Han ser den på Berns salonger
och känner ännu en sammetsklädd arm vid sin sida
framför det stora glaset med sherrykobbel och
vassrör och hör ännu en röst, som frågar om musiken,
framför vars instrument man ser en lång, grånad
herre i hög hatt, med taktpinne i handen. Han ser
vidare den lilla nätta figuren med sin lätta gång i svagt
månsken på Tavastgatan på Söder, dit han följer henne
hem ...
Handlanden Borg drar ett andetag, som stiger upp
till minnenas himmel och sedan sjunker ned till botten
av en grav.
— Ingenting att göra åt det... Jag kan just
undra...
Och åter gå hans tankar till bottenvåningen, där
hans lilla gäst väl nu sover som bäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
