- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
385

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 36. Cello vill i desperation förskriva sig till fan och hör en knackning på sin dörr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

385

gande penningbekymmer. Dig, älskade ... Ja ... Först
till pengarna I Skall det inte finnas någon möjlighet?

Han hörde en blåst draga utanför fönstret och släpa
något föremål på asfaltgården; det ryckte då och då
i spjället.

— Hör nu, fortsatte den desperate journalisten, som
gick fram och åter på golvet med häftiga steg. Hör nu!

Tankarna flögo vilt omkring. Herr Erlandsson
kunde, hur mycket han än ansträngde sig, icke
framtrolla guld ur luften. Under sin tankegalopp kom han
att erinra sig fondmäklaren, som nu, var i världen han
än befann sig, säkert icke längre förmådde göra några
ekonomiska trollkonster. Hade Cello kunnat nypa
tusenkronor ur luften, hade han inte ätit upp dem
utan i stället skyndsamt ordnat Gyllene triangelns
intrasslade affärer, men det var icke lätt att trolla eller
att göra guld.

Under de fruktlösa grubblerierna ilade journalistens
tankar till de gamla alkemisternas laboratorier med
dess rinnande guld i flämtande glöder och med alla
de klara retorterna runtomkring. Tänk, vilken praktik
en sådan herre skulle ha fått i denna tid! Det var nog
mer än en, som icke skulle ha dragit sig för att
förskriva sig till den lede bara för att få hjälp till sina
amorteringar... Något retad över dessa ofrivilliga
fantasiutflykter, som hindrade Cello att riktigt
koncentrera sig på sin ekonomiska olycka, började han
att småsvära, där han hastade fram och tillbaka på
den slankiga golvmattan. Blodet sköt upp i hans huvud
som på en kalkon; de mörka ögonen i det runda
ansiktet sprutade etter, och i det han hötte med
knytnäven i luften, sade han högt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free