Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 37. Frestaren och förskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
en violoncell av luft och dansa Isadora Duncan på
väldiga och nakna fötter.
— Absulemång! Han skulle ha gått till teatern. Men
svårt att lära gamla hunnar att sitta! Jag vill minsann
inte locka honom. Själv har man besvärligt ibland, ja,
ett rent Dångtes helvete, särskilt i revyerna. Det är
ju så dåliga tider, att statisterna ibland är så magra,
att trikåerna flaxar som kappor omkring bena på dom.
När jag nu var i Norrköping sist, fick jag gno som
en skottspole för att få tag i en lämplig Amerika och
en lämplig England.
— Jag förstår dess värre inte riktigt, sade Cello
artigt.
— Jo, jag hade Nationernas Här i en akt. Di
kommer in i en elegångt balett med flagger i händerna.
Men — sakrejö — Amerika, som kamrern hade valt
ut, såg ut som en planka och England som vålnaden i
Hamlet. Jag uppbringade emellertid till slut ett par
lämpliga talånger på Lampskärmsfabriken, och allt
klara sej. Lyckligtvis hade jag Moder Svea själv inom
sällskapet, hon får ju inte vara mager — fy dång —
utan tvärtom, förstås, och allt gick i lås. Men man
får inte spara sig själv för att få det att gå ihop.
Konsten är inte någon blömsterströdd stig. Nej,
tvärtom, där är fullt av törrrnen, av törrrnen! — ah, se där,
avbröt han sig. Där ha vi punschen!
En vaktmästare syntes i dörren och bakom denne
hovmästaren, som fortfarande grinade och häftigt
gnuggade sina händer.
— Förlåt, direktören, ursäktade sig herr Edelberg.
Jag har tyvärr inte tid att stanna just nu. Kommer lite
senare kanske. Plikten kallar, Bierabend i kaféet. Väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
