Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 37. Frestaren och förskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
— Inte är det så gott, svarade denne och log
vemodigt, inte är det så gott att lägga upp sina åsikter
i en sådan fråga utan vidare. En innerlig förening
mellan...
— Se där ha vi det, exploderade teaterdirektören
och liksom naglade fast den tvekande talaren vid
väggen. Just så! Den innerliga föreningen. Men då är vi
i alla fall vid frågan, om inte litet pikångteri är på sin
plats ändå. Det är, ta mej hellskota, nödvändigt ska
jag säga. Men här är det inte fråga om att såra
anständigheten, inte. Man skriver inte direkt, man
antyder, så att åskådaren får klart för sig, vad saken
gäller. Något i den här stilen till exempel:
Ni kan få vad ni vill.
Kille killekille kill.
— Hur går man nu tillväga då? frågade den
uttröttade Cello för att komma i gång med
underhandlingen.
— Jo, sade teaterdirektören belåtet. Herr
Erlandsson behöver inte tänka på styckets handling, för den
har vi redan klar, se. Det finns nämligen inte någon
handling. Men revyn är full av olika scener. Ni skall
skriva lokalt, lägga in kupletter, som vi lämnar
melodierna till. Tänk nu ut: finns det någon person här i
stån, som man kan skoja med?
— Någon lustigkurre, någon driftkucku att nojsa
med, ifyllde kamrern.
Cello funderade ett par minuter, varpå han tveksamt
upplyste om, att det fanns en bagare Vesterlund, som
blivit beslagen med att vara en stor Bacchusdyrkare,
fastän han på ett möte angripit en politisk motstån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
