Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 37. Frestaren och förskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
med en kuplett till den här melodien. Ett gott
gehör, va?
Och teaterdirektören började sjunga en melodi, den
Cello tyckte sig förut ha hört spelas av en kaféorkester,
och vilken han åtminstone till hälften kunde gnola.
Men den tunne teaterdirektören gick upp och ställde
sig intill näsan på Cello och lät melodien, gungande
på en bölja av punschdoft, glida fullständigt in i hans
medvetande.
— En gång till, sade den envise revyledaren, och för
andra gången och för tredje gången ljöd melodien.
Den var lätt som en fjäder och rapp i vändningarna
som en balettdansös.
— Nåväl, avslutade teaterdirektören. Nu gör vi så,
att vi kommer överens om att herr Erlandsson
försöker med den där kupletten om bagare Vesterlund.
Försök nu få m något trevligt om damerna också.
Refrängen hörde ni ju när jag sjöng?
— Ja bevars, sade Cello resignerad, medan han
redan i tankarna började mala på kupletten om den
stackars bagare Vesterlund.
Medan herrarna samtalade, dök plötsligt åter den
rödhårige hovmästaren upp som en fantom; han stod
där och gned händerna och log i bugande ställning.
— Se där, skrek teaterdirektören förtjust. Vill herr
Edelberg i år liksom tidigare hjälpa oss med några
bångmåer?
— Gärna, gärna, hjärtans, hjärtans, sade
hovmästaren, som sände intensivt livliga ögonkast omkring sig.
Kamrern reste sig upp och slog den talangfulle
gany-meden på axeln, sägande:
— Ett prov! Ett prov! Känner herr Edelberg till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
