Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 38. Andra fiolen under klubban — men...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
— Vad är det du räknar för något? frågade Cello
irriterad.
— Jag räknar mina år, upplyste Karl Ludvig lugnt.
Jag räknar också efter hur lång tid dä ska ta, innan
jag ä skuldfri. Här har inträffat saker! Nu ser en
annàn framtiden klarare. Först har jag fyra år, innan
jag.ä förti, sen har jag tie år, innan jag ä femti, tie år
innan jag ä sexti, tie år innan jag blir sjutti. Du
förstår alltså! Bara två år ä ingen liten tid, och dä här ä
många år. Jag ä skuldfri om fyra år, och så har jag
ändå en mängd år på mej i frid å ro.
— Skuldfri? Hur vågar du tala så. Vi stå ju på ett
gungfly och lånar pengar ur den ena handen för att
lägga i den andra.
— Tant Klara hjälper, dånade det i detsamma från
Karl Ludvig.
Han hade lagt sig på sin sagosoffa, vars alla klockor
plötsligt började mystiskt spela, och vars lutor knäppte
med varsam klang, medan Den okände gästen reste sig
ur spökstolen med ett ivrigt sprakande, som om
han vid ljudet av tant Klaras bekanta namn icke kunde
göra våld på sin nyfikenhet utan ville skynda fram till
den fete agrarsonen och inhämta upplysningar.
— Ho lånar mej ettusenfemhundra. Tralala!
Cello blev först något besviken men sedan mycket
mer än glad. Han förstod väl, att detta icke betydde
mera än en tillfällig lättnad, men denna lättnad var
dock avgörande för dem alla. Därför kände sig Cello
efter en stund så lycklig, som han ännu aldrig blivit
efter någon vinst på Västerviks Sågblad. Han tyckte,
att lyckan började blinka vänligt i mörkret; han
begrep, vad denna uppmuntran kunde betyda för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
