Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 39. Från en nattlig verkstad, där Blamageguden eller Kontrollanten uppträder som fridstörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
Hade emellertid Blamageguden inskränkt sig till
tavelförevisningar från gångna tider och alltså endast
tjänstgjort som en perfid historiograf med levande
bilder, hade det ändå kunnat gå an, men denna
kontrollant ägde även en stämma, som lät höra sig, till
exempel när Cello någon gång skrev anspråksfulla
vers med oäkta anslag. Kontrollanten kunde visserligen
därvid göra honom tjänster såsom satirisk tuktare och
gisslare, men hur obehaglig skulle han icke bliva, när
den poetiskt anspråksfulle Junker Morgonröd nu
ämnade slå sig ned och skriva kupletter.
Jag tar inte tillbaka, tänkte Cello. Fordrar man av
mig, att jag skall skriva lokala kupletter och lägga in
pikanterier, så skall jag försöka göra det. Jag måste
ha pengar!
Dräpa sig själv är att leva — ■–
Efter att ännu en gång ha för sig själv citerat dessa
mörka och bittra ord satte sig Cello ned och började
tänka på bagare Vesterlund och snickarmästare
Fryxell.
— Nej, först måste jag knäppa melodien!
Han grep den förgätna violoncellen och knäppte
melodien, som för honom stod i ett minnesmoln av
punsch. Knäppningen, som skedde pianissimo, lät något
spöklik i den tysta kvällen. Utanför drog det i träden
och klang i telefontrådarna. Journalisten satte sig
sedan åter till skrivbordet och nedkastade följande
versrader:
Det gäller
när det smäller
att vara klar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
