Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 41. Julklockorna och Jultomten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
syster under ett annat vitt tempelvalv än detta, men
minnet låg så långt borta och i ett så sällsamt ljus, att
det tedde sig som en erinring från en annan och bättre
värld. Från ett sonort tonande ackord lyfte sig
orgelspelet upp i rena silverljud med kerubers flöjtröster
och de lenaste sus av höga toner; det liknade ett regn
av fina silverdroppar, varefter det hela sakta löstes
upp, blåstes bort och dog.
En ensam men klar mansstämma ljöd långt därborta;
Cello kunde icke höra mycket av vad prästmannen
talade, men troget stod han ändå och lyssnade i det
kvava vapenhuset med sin höga hatt i handen. Kören
utsände nu ett fridens budskap på sångens vingar till
en bedjande menighet.
När gudstjänsten var avslutad, dröjde Cello ined
sina tankar långt i fjärran ännu en stund intill den
stora kyrkporten, och förstrött lät han blickarna
överfara de svarta troppar, som under tystnad strömmade
ut från ljuset under de vita valvbågarna till en grå
morgondager. Plötsligt ryckte han till. Fröken Åvik
passerade förbi lik en skugga, höljd i svarta flor, vid
sin moders sida.
Cello avtog sin höga hatt. Ingen varsnade hans
hälsning, men den unge mannen stod så pass länge med
hatten i handen, att han kunnat liknas vid en välklädd
tiggare, som på själva juldagsmorgonen bad om en
skärv till förmån för ett fattigt, ensamt hjärta, medan
julklockorna dånade i tornet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
