Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 42. Tre misslyckade belysningar och tre brustna genier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
— Det var jag, svarade hovmästaren och sträckte
fram huvudet.
— Lundkvist blir vår död, varslade teaterdirektören
med utmanande ögonkast mot Cello. Texten är också
så fördömt släpig.
— Full belysning, yrkade kamrern i däst tonfall.
— Men då går stämningen bort, klagade den tunne
teaterdirektören, som kände förtvivlan isa hjärtat och
upphetta kinderna. Då går stämningen till hellskotta.
Absulemång! Men, fortsatte han i högsta tenor, som lät
lik en tuppsignal i morgonväkten. Nå, försök då!
Full belysning!
Med spänning väntade publiken de sekunder, det
tog för maskinmästaren att efterkomma ordern. Nu
framglänste för deras häpna ögon en syn, sem gjorde
ett outplånligt intryck på dem alla. Hotell Lundkvist,
som i skymning liknade ett begravningskapell, i halv
belysning ett polishäkte, tedde sig i full belysning som
ett icke fullt färdigt nybygge i en förstad. Man liksom
väntade att få se en pilsnerbutelj upphalas vid ett
snöre till törstiga murare på taket, man nästan kände
doften av asfaltgrytor och hörde friska hammarslag.
Det var nutiden själv, som i Hotell Lundkvists gestalt
hos de förtvivlade åskådarna framkallade oro för
möjligen uppkommande tvister angående arbetstidens
indelning, bekymmer för strejker och lockouter.
— Hjälp, hojtade teaterdirektören, vad ska vi ta oss .
till? Jag är pärdy!
— Låt musiken spela sången, och låt fru Broman
sjunga den, så får vi se, föreslog kamrern, som icke
var en så ömtålig natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
