Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 43. Gratulationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
snart avslutade revysejourens författarvinst, som inom
kort skulle ligga i hans händer. Dessutom gratulerade
han sig till att ha lyckats bibehålla sin anonymitet, ty
lokaliseringen av revyn var just ingenting, över vilken
Junker Morgonröd kunde känna sig tillfredsställd,
varför också Cello alltid med ett grymt leende i sitt
kyrkängelsansikte brukat säga för sig själv:
— Lagern åt hovmästarn, men guldet åt mig.
När han nu som bäst låg i sängen, hörde han, hur
morgontidningen stoppades ned i hans brevlåda, och
han tog ett skutt ur bädden, hämtade tidningen och
började ögna igenom den med den snabbhet, som är
journalisters sed och vana. Efter en liten stund
upptäckte Cello, att det stod något alldeles särskilt i
tidningen, något, som gjorde, att håren ett ögonblick sökte
resa sig på hans huvud, medan en hetsig rodnad
brände honom i ansiktet. Medan han läste den så
hedrande artikel, vari en lagerkrans flätades kring herr
Bengt Erlandssons panna, hade Blamageguden med
sin kinematograf och hans dubbelgestalt Kontrollanten
kommit in i rummet för att avlägga en ovanligt tidig
morgonvisit.
— Äjåjåj, sade Cello och skiftade nu färg. Vem kan
det vara, som har ... Det är människoälskaren, fräste
han plötsligt. Det är Fogel I Ve över
sammanhållningen och kollegialiteten! Käre Fogel, du är en ängel
— men må fan ta dej, käre bror Fogel!
— Gratulerar, hördes i detsamma Kontrollantens
friska röst, varefter den sedvanliga bildförevisningen
vidtog.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
