Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 44. Ett upprorsförsök, som kuvas, och ett farväl vid perrongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
484
logen upp, och Erik skyndade in i sin vackra dräkt
med brokig väst och bredbrättad hatt. Han gjorde sin
entré med samma sving på kroppen och samma kast
med huvudet, som om han till lätta stråkars ljud ämnat
tralla visan ”Jag sjunger och dansar så glad i mitt
sinn” ...
— Hallå, ropade Sven Ersson med en ursinnig blixt
i sina ögon. Vad är det, herr Kornitz?
Erik tog av sig den bredbrättade hatten, bockade sig
med en oförskämd likgiltighet för sin fader, under det
att han sökte låtsas, som om icke prästmannen befunnit
sig i rummet.
— Jag, skrek den vackre lantmannasonen, som
emellertid genast blev avbruten.
— Säj ingenting, röt fadern och dunkade med
handen i bordet, så att rockärmsknapparna skallrade. Säj
ingenting, det behövs inte. Ni vet, att det finns gränser.
Erik tillknycklade hatten med ena handen och for
ut mot den gamle i stolen.
— Jag skulle inte komma, om jag inte vore
absolut tvungen. Jag måste ha det, helt enkelt, för det blir
en skandal för mej annars. Jag har en
hotellräkning ...
Nämndemannen höjde huvudet och såg med
genomträngande skärpa på sin son, som om han velat
förbanna denne, för att han icke intog sina måltider i
det enkla faderstjället, utan levde ett onödigt uteliv.
— Nej, vidhöll gubben. Det måste sägas nej.
— Detta skall jag komma ihåg, svarade Erik i fullt
raseri. Jag tvår mina händer–-
Men under tiden Erik på detta sätt for ut mot sin
gamle far, hade i dörren uppenbarat sig en ny gestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
