Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 44. Ett upprorsförsök, som kuvas, och ett farväl vid perrongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
moln stodo som sommarskyar omkring de springande
och ropande resenärerna. Direktören fattade Cellos
hand och bjöd honom farväl i samma ögonblick, som
kamrern lutade sig ned till direktörens öra och väste:
— Broder, det är en sak, som jag måste säga, innan
vi lämnar den här platsen. Jag har burit på det hela
dagen, men var gång jag ämnat tala om det, så har
något kommit hindrande emellan.
Han stack in guldtandpetaren i munnen.
— Så säj, så säj, påbjöd direktör Billkvist med en
viss hetsighet.
— Ta det lugnt, broder — quivivivivi — tillrådde
kvittrande kamrern. Lova mig att vara lugn!
— Jag är lugn! Va i...
— Min vän! Moder Svea har i natt —
Direktören tycktes vilja hoppa upp i luften; han
tog av sig hatten, strök det välkammade huvudet flera
gånger efter varandra och avbröt:
— Det är olycka, det känner jagi Säj ut, säj ut!
— Moder Svea — qui qui — Zickan Hallongren —
quivivivitt — har fått en dotter. Detta barn har
vederbörligen jämte modern omhändertagits. Amerika får
träda i stället — quivivivivi zitt zi!
— Detta fattades bara, jämrade sig den tunne
teater-ledaren. Verkligen charmångt! Ah, verkligen högst
pikångt! På min ära ...
Nu tätnade röken till en ogenomtränglig ridå, som
skilde de på perrongen kvardröjande personerna
fullständigt från tåget. I denna vita dimma växlade Cello
ännu några avskedshälsningar med aktören Broman
och hans fru, med kamrern och den lille polacken. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
