Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 44. Ett upprorsförsök, som kuvas, och ett farväl vid perrongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
hörde Karl Ludvigs starka stämma långt borta på
perrongens norra sida.
— Ajö, leila tant, ajö, leila tantl
— Baff, baff-baff-baff, lät det från tåget under ett
gnissel, brakande och puffande; den röda krutflaggan
skymtade som en blodstrimma framför journalistens
ögon, och i avskedets sista stund trängde följande ord
jämrande fram till hans öron:
— Adjö, herr Erlandsson! A, jemine! Konstens
bana är inte någon blömsterströdd stig. Sakrejö! Nej,
den är full av törrrnen — av törrrnen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
