Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 47. Fröken Hanna Tornejs hemliga mottagningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
530
det packet — och det sista jag sa, när målarkräket
reste sej upp, det var: ”akta dej för glas, för du ska i
alla fall ha en olycka för glas, ditt åbäkel”
— Nå? frågade flickorna i korus.
— Det är bara en vecka sen han va här och ba
mej vackert om förlåtelse. Då hade han armen i band,
den palten, för han hade skuret sej på ett fönsterglas.
Min kärring därhemma, sa han, är så ordentlig, det
blev min olycka, sa han. Hon polerar fönster, så en
annan inte ser glaset. Stack ut näven för att ta in
termometern, sa han, å så visa han en ombunden näve,
så stor som en mjölasäck. — Men nu, liten, ska vi väl
till igen!
Märta Åvik vände på handen och såg på sitt
armbandsur; klockan led redan mot halv elva på
kvällen, och de båda kamraterna borde för länge sedan
ha varit på väg hem. Märta kunde emellertid
omöjligt lämna fröken Tornej, förrän hon fått sig ännu en
smörjelse av sibyllan.
Jättekvinnan lade nu ut korten en sista gång. Ett
ögonblick blev det tyst i rummet, men mitt i
tystnaden hördes plötsligt ett litet ljud, som till en början
lät främmande; det viskade och tasslade utanför
huset...
Efter att ha tillönskat den gamla fröken god natt
skyndade de båda flickorna lättade och glada ut i
kvällens mörker. Dörren stängdes med ett dön efter
dem.
Månen hade släckts, och himlavalvet var grått och
tungt; ett fint vårregn föll med ett sakta rassel på hus
och fruktträd runt omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
