Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 48. Cello varsnar en gammal bekant under ett lagerträd och därefter en skymt av sin framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRTIOÅTTONDE KAPITLET.
Cello varsnar en gammal bekant under ett
lagerträd och därefter en skymt av sin framtid.
Den fete och hetlevrade lille notischefen hade
knappast hunnit att öppna ett av konkurrentbladen, förrän
han gav ifrån sig ett högljutt åjande. Den
tempera-mentsfulle mannen kreverade och utkastade en mängd
av sina självtillverkade kraftuttryck:
— Vid Högsta tillåtna styrka! Hallå, Erlandsson, en
skandal!
Cello skyndade hastigt till.
— Vad var det? frågade den unge mannen ivrigt.
— Vad var det? så frågade specerihandlaren i
avgrundslågorna! Vad det var, ditt hymlande kålhuvud!
Hur har du kunnat glömma gubben Syk?
— Jubilaren? frågade Cello. Han fyller inte hundra
år förrän till hösten.
— Liemannen har låtit sin förbiblixtrande lie
avskära den åldriges dallrande livstråd, och du, friske
sappör från underlandet, där alla blåklintar växa, du
har inte följt med dödsannonserna! O, vad den käre
Fogel skall jubla!
— Det är Löf, som sköter familjenotisavdelningen,
fastän jag gjorde intervjun med den gamle
hedersmannen sista gången. Jag kommer mycket väl ihåg, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
